Jag själv har aldrig varit någon kjoltjej. Det har mest varit opraktiskt när man skulle spela innebandy på rasterna och inte kan man sitta som man vill heller.
Vår dotter har en annan syn på saken.
Vi köpte för några månader sedan ett par tuffa byxor till henne med fickor på sidorna och resår vid vristen. Dessa kallar vi för "fräckebyxorna". De kan endast förhandlas på om det inte finns några andra rena. Men i onsdags när vi skulle till KSS satte Eddie på henne dem, Emmie märkte inte detta eftersom klockan var 5.35 på morgonen och då är vi knappt vakna.
Väl framma på KSS skulle hon byta om och gå på toa, sittande på dass fäller hon följande kommentar:
"Men!! har pappa fått på mig fräckebyxorna idag"
Jojo, föräldrar är illmariga, listiga och skumma typer. Akta er för dem.
lördag 27 februari 2010
Fikatips
Emmies bästa fikatips. Hängbullar.Går inte av för hackor.
Doft av sommar och semester. Vinden i håret och bad bakom båten i sakta mak genom Kinneviken. Någon som skall med?
onsdag 24 februari 2010
Tummetott
Idag har vi varit på KSS och de har opererat Emmies tumme. Vi upptäckte i höstas att den var lite krokig. Så vi fick en tid hos ortopeden i januari och det var en knut på senan som gjorde att den inte kunde glida i skidan.
Så idag har de öppnat upp skidan lite så att senan kan glida igenom och därmed skall hon kunna räta ut tummen igen.
Emmie var jätteduktig hela tiden och modig. Jag fick vara med när de sövde henne på operationsrummet och sedan vänta i dagkirurgens väntrum. Det var en lite groggy tjej som kom upp och lite ont i tummen var det också. Lite morfin och vänta en stund så var hon på benen igen. Vi köpte ett litet gossedjur i affären där Calle och Lisa köpte hennes första gosedjur Asta Kanin när hon var nyfödd. Det är man väl värd när man har varit så duktig. Hon sa efteråt att det hade varit lite otäckt med alla lampor och grönklädda människor i operationsrummet, men sin vana trogen sa hon inte ett smack. Det är en liten mussla, berättar aldrig vad hon känner.
Så idag har de öppnat upp skidan lite så att senan kan glida igenom och därmed skall hon kunna räta ut tummen igen.
Emmie var jätteduktig hela tiden och modig. Jag fick vara med när de sövde henne på operationsrummet och sedan vänta i dagkirurgens väntrum. Det var en lite groggy tjej som kom upp och lite ont i tummen var det också. Lite morfin och vänta en stund så var hon på benen igen. Vi köpte ett litet gossedjur i affären där Calle och Lisa köpte hennes första gosedjur Asta Kanin när hon var nyfödd. Det är man väl värd när man har varit så duktig. Hon sa efteråt att det hade varit lite otäckt med alla lampor och grönklädda människor i operationsrummet, men sin vana trogen sa hon inte ett smack. Det är en liten mussla, berättar aldrig vad hon känner.
söndag 21 februari 2010
Världsmästaren i hoppning
Det är bra att man har mycket fantasi. När det är snövallar ute höga som hus så ordnar man en hinderbana i hallen och vipps så är man världsmästare. Självförtroendet är det inget fel på.
lördag 20 februari 2010
Sportlov 2010
Idag kom familjerna hem från Österrike till ett totalinsnöat Vartofta. Det är inte klokt vad mycket snö som kommit under ett dygn. Vi fick knappt upp dörren idag på morgonen. Inte ens katten vill gå ut, honom får vi slänga ut när han börjar jama för mycket, eller retas genom att krafsa på spegeln som vi har hängande på väggen. Det kommer sluta med att han får den över sig istället. Emmie hoppar genast upp till Tigers försvar när vi sjasar på honom. Ingen får kröka ett hår på den kattens huvud.
Vi tillbringade ett par dagar i Tanum. Det är så trevligt. Vi är helt ensamma i badet med bubbelpool och rutchkana till förfogande. Det gillar vi. Till frukost fanns det smet att göra våfflor av. Det är inte varje dag man har de möjligheterna. Möjligheterna finns men det är inte på världskartan att vi gör det när vi skall jobba i alla fall. Lottas Fredrik brukar göra pannkakor på helgmornarna, det är inte illa.
På väg hem åkte vi förbi Ulebergshamn och Hunnebostrand. Det väcker massor av minnen från när jag var liten. Varje midsommar firade vi hos Faster Gittan och familj i Uleberg. När jag ser huset nu förstår jag inte hur vi fick plats allihop. 5 medlemmar Frosström och så 4 Eliassonare. Jag minns det som mycket större. Sedan fick man åka med Lennart i ekan in till Hunnebo och handla godis i Olgas kiosk. Där är det nu ett fint torg och en trevlig gästbrygga där vi tillbringat tid med både Ansön och vår egen Röde Orm. Det är kusten för mig. Det är synd och skam att min dotter är 5 år och inte har prövat att fiska krabbor ännu. Men det får bli ändring på det till sommaren.
Idag skulle jag åka på 2x40 års kalas hos Susanne och Jörgen i Floby. Jag kom 3 km på Luttra vägen. Sedan vände jag. Det var drivor som var höga som bussar över halva vägen och sedan var det drivor på 3dm över resten. Jag såg ingenting och då var det i alla fall dagsljus. Det har aldrig hänt förrut att jag inte vågat köra i snö. Men man skall inte utmana ödet. Min mamma skulle vara stolt över mig att jag tog mitt förnuft till fånga. Men det var tråkigt. Det är ofta det när man tvingas inse att man inte kan göra allt man vill. Brukar försöka undvika det.
Dessutom har de ställt in träningshoppningen på ridskolan imorgon. Det är inte klokt vilka motgångar det är nu. Ingen vår i sikte och ingen hoppning.
Jag var tvungen att gå ut och gå i snöyran lite. Det är nyttigt för mig och för min familj. Jag blir lugnare, inte så rastlös och Eddie blir lugnare av att jag inte vankar av och an hela tiden. It is a Win Win situation.
Emmie har fällt en ny go kommentar. Vi tittade på Anja Pärson när hon körde Super-G i OS Vancouver, "har hon fluffiga ben idag?" säger Lillan då. Jag förstår inte vad hon få allt från.
Calle har varit här i kväll en stund. Jag skulle önska att vi träffade honom och Lisa mer. Men de (och ibland vi) har så många stängar på sin lyra att det inte hinns med. Den tiden kommer igen längre fram. Calle lämnade ett par jeans till Eddie. Min gissning är att han vuxit ur dem, (mycket träning nuförtiden, typ dagligen), därför fick pappa ärva dem. Världen är upp och ner.
Vi tillbringade ett par dagar i Tanum. Det är så trevligt. Vi är helt ensamma i badet med bubbelpool och rutchkana till förfogande. Det gillar vi. Till frukost fanns det smet att göra våfflor av. Det är inte varje dag man har de möjligheterna. Möjligheterna finns men det är inte på världskartan att vi gör det när vi skall jobba i alla fall. Lottas Fredrik brukar göra pannkakor på helgmornarna, det är inte illa.
På väg hem åkte vi förbi Ulebergshamn och Hunnebostrand. Det väcker massor av minnen från när jag var liten. Varje midsommar firade vi hos Faster Gittan och familj i Uleberg. När jag ser huset nu förstår jag inte hur vi fick plats allihop. 5 medlemmar Frosström och så 4 Eliassonare. Jag minns det som mycket större. Sedan fick man åka med Lennart i ekan in till Hunnebo och handla godis i Olgas kiosk. Där är det nu ett fint torg och en trevlig gästbrygga där vi tillbringat tid med både Ansön och vår egen Röde Orm. Det är kusten för mig. Det är synd och skam att min dotter är 5 år och inte har prövat att fiska krabbor ännu. Men det får bli ändring på det till sommaren.
Idag skulle jag åka på 2x40 års kalas hos Susanne och Jörgen i Floby. Jag kom 3 km på Luttra vägen. Sedan vände jag. Det var drivor som var höga som bussar över halva vägen och sedan var det drivor på 3dm över resten. Jag såg ingenting och då var det i alla fall dagsljus. Det har aldrig hänt förrut att jag inte vågat köra i snö. Men man skall inte utmana ödet. Min mamma skulle vara stolt över mig att jag tog mitt förnuft till fånga. Men det var tråkigt. Det är ofta det när man tvingas inse att man inte kan göra allt man vill. Brukar försöka undvika det.
Dessutom har de ställt in träningshoppningen på ridskolan imorgon. Det är inte klokt vilka motgångar det är nu. Ingen vår i sikte och ingen hoppning.
Jag var tvungen att gå ut och gå i snöyran lite. Det är nyttigt för mig och för min familj. Jag blir lugnare, inte så rastlös och Eddie blir lugnare av att jag inte vankar av och an hela tiden. It is a Win Win situation.
Emmie har fällt en ny go kommentar. Vi tittade på Anja Pärson när hon körde Super-G i OS Vancouver, "har hon fluffiga ben idag?" säger Lillan då. Jag förstår inte vad hon få allt från.
Calle har varit här i kväll en stund. Jag skulle önska att vi träffade honom och Lisa mer. Men de (och ibland vi) har så många stängar på sin lyra att det inte hinns med. Den tiden kommer igen längre fram. Calle lämnade ett par jeans till Eddie. Min gissning är att han vuxit ur dem, (mycket träning nuförtiden, typ dagligen), därför fick pappa ärva dem. Världen är upp och ner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)