Påsklov

Jo, nu är det dags. Konstigt att det är lika många veckor kvar av terminen efter lovet som det har varit innan. Men det är ändå för kort. Det är lite frustrerande att känna hur all tid rinner ifrån en. Det var ju så mycket man skulle hinna med.
Inledde lovet med världsont i halsen. Det var så jag grät när jag skulle svälja. Snälla farbror doktor Hoheisel sa att det var något med struphuvudet och jag fick penicillin. Plopp, så försvann det.

Idag tillbringar vi tiden hos mormor. Eddie lägger golv och det var liksom ett säkerhetsavstånd på ca 5 mil. Då passar det ju bra med Lidköping. En dag skall jag flytta hit. Det svär jag på.