Lära språk

Min mamma HATAR när jag ska förklara någonting för hon tycker jag är så omstäääääändig. Jag är liksom van att folk inte fattar och att man får ta allt minst 3 gånger innan alla är med på banan.

Vi är på väg hem från stan och Emmie tittar på registreringsskyltar:
"Titta" säger Emmie "på den bilen står det tack"
"Nej" säger pedagogiska mamman "det står tak"
"Nej, för titta då. TAK."
"Jo men om det står tack så stavas det med ck. Är det bara k så blir det taaaaaaak med långt ljud och tack har kort ljud, lyssna ack" fortsätter pedagogiska mamman.

Nog om det, dotter verkar övertygad.

2 sekunder senare kommer följande:

"Guuuuuuuuuul biiiiiiiiiiil" från baksätet + en dunk på axeln.

Gul-bil-leken går ut på att man ska säga just "gul bil" och dunka till personen som sitter nära för då har man liksom "paxat" den.

Man kan lära språk på många sätt och den ungen drar ibland slutsatser som vida överstiger min begåvningsreserv. Sedan att hon inte kan borsta tänderna själv är en annan sak.