Har just konstaterat att det var bra jag inte var hemma i går när sambon gick bärsärkargång med dörrfodren i hallen. Det var som när skathelvetet sket på det nymålade fönsterbläcket 1 dag innan vi skulle åka till England i höstas. Det tog 2 månader innan jag vågade nämna det högt, ytterligare 2 innan vi kunde le åt det gemensamt. Min första reaktion när det hände var höga skratt, men inombords. I det läget skall man inte retas med min i vanliga fall lugna sambo.
Renovera är kul. eller???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar